Så var det förr

offering makers and advertisers using a mobile-centered ad change tapjoy reviews persist shifting out networks when one particular is not helping you now days

 

Asplunda Lanthandel

På gården Asplunda i Tallsjö by drevs en speceri- och diversehandel från 1895 till några år in på 1950-talet. Till handelsboden kom traktens bönder och skogsarbetare för att bland annat köpa amerikanskt fläsk, kaffe, snus, mjöl, salt och socker. Handlaren sålde dessutom tusentals ton havre, som hästarna utfodrades med. Förutom dessa basvaror fanns även ett mera flärdfullt utbud av till exempel vin, sidendukar och tapeter.

  

Olov Albert Edman

Förste handlaren O A Edman kom till Tallsjö 1877 för att söka sig en drängplats. Han var son till förste folkskolläraren i Vilhelmina Socken och hade en väldigt fattig uppväxt. ”När jag kom till Tallsjö ägde jag ingenting förutom ett par lappskor – och dem var det inte ens hår på!”, sa han. Första året var han dräng hos dåvarande handlaren i byn, Erik Thalén. Han lärde sig hur man sköter en affär och förälskade sig i grannens dotter Eva Norman. Hösten därpå var de ett par. OA flyttade in som dräng hos hennes far Jacob Norman och i februari 1879 stod bröllopet. Tillsammans med svärfadern byggde han upp en lönande affärsrörelse i det stora lanthandelshuset som byggdes till de unga paret. Den fattige skollärarpojken blev hemmansägare och handelsman i Tallsjö och en aktad man i bygden.

  

Handlarfamiljen

Det första handlarparet OA och Eva Edman hade fem barn, fyra söner och en dotter. De bodde på handelsbodens övervåning, därde levde ett kultiverat och modernt liv mitt i skogsbygden. Deras tre rum och kök värmdes upp av kakelugnar och vedspis. Lägenheten möblerades med eleganta möbler, som beställdes från Umeå stad och inreddes med tapeter och textilier efter den tidens senaste mode.

 I hemmet fanns mycket att läsa,skönlitteratur för ung och gammal, veckotidningar och tidsskrifter. Man prenumererade på tre dagstidningar och har dessutom Londontidningen Daily Mail på 20-talet. Man följde med i vad som hände i stora världen. I olika facktidningar följde Edman med frågor och diskussioner som rörde handel och politik. Det spelades musik hos Edmans – i salen stod pianot och på grammofonen snurrade stenkakorna. Jakt och fiske var ett stort intresse bland männen i familjen. Kvinnorna ägnade sig åt vävning och broderier och höll sig à jour med de senaste mönstren och materialen. Enda dottern Heldina hade ett brinnande intresse för trädgårdsodling och beställde fröer från firmor i hela Sverige.

  

Far och son

Fem barn växte upp i huset. 1922 lämnade O A Edman över affären till sonen Albert, som då bosatte sig i handlarbostaden. Albert hade varit faktor och flottningsinspektör och dessutom studerat och arbetat i Amerika. Han levde ensam i många år men när han var 60 år gammal gifte han sig med sin hushållerska Hilda Strandberg och de fick en dotter tillsammans.

Tallsjö var ett centrum för skogsbolagen i nedre lappmarken från slutet av 1800-talet. Gide Husum AB (senare Mo & Domsjö AB, idag Holmen) hade kontor på bolagsherrgården mitt i byn och flera andra skogsbolag byggde ståtliga tjänstebostäder för sina faktorer och inspektorer. Skogsarbetare från trakterna runt omkring kom till byn för att jobba med timmerkörning, flottning och tumning. På 1930-talet hade byn nära 300 invånare vintertid. Ruljansen i handelsboden var stor. Man sa att om inte handlare Edman funnits hade många fått svälta sig fram, för här fick man kredit år efter år, även om man inte alltid kunde göra rätt för sig.

I början av 1950-talet upphörde Edmans Specerie- och Diversehandel när Albert och hans familj flyttade till Umeå. Huset behöll de som sommarbostad. 

  

Asplunda återuppstår

I mitten av 1950-talet övergick Asplunda till att bli sommarställe för Alberts änka och dotter. När första handlarens barnbarns barn Agneta Renman och hennes man Kent övertog Asplunda 1998, hade huset stått helt tomt i nästan 20 år. Efter fem års varsam restaurering öppnades Asplunda åter för allmänheten 2003 – nu som ett levande museum, med handelsbod, lager, kontor och bostad och har sedan dess besökts av tusentals nöjda besökare. Allt är bevarat och återställt som det en gång var, och en guidad visning genom Asplunda lanthandel är en fascinerande vandring genom en annan tid.

  

Äventyret börjar

I januari 1998 väcktes Asplunda till liv igen vi köpte Agnetas farfars fars fastigheten. Huset hade då stått tomt längeoch förfallet hade börjat med sprickor i kakelugnarna och ett läckande plåttak. Förstukvisten var bortriven sen 60-talet och färgen var nästan helt avflagnad. Vår plan var att rädda möbler, papper och annat som fanns kvar i huset och sen riva själva byggnaden. Åsele Hembygdsförening kontaktades för att titta på butiksinredningen och via dem fick Västerbottens Museum höra talas om det gamla lanthandelshuset. De kom och tittade och föreslog direkt restaurering och bevarande för kommande generationer. Vi gick med på förslaget och på den vägen är det….

  

Exteriören återställs

Huset visade sig vid inspektion vara i bättre skick än man kunnat  tro. Det var några få stockar och panelbräder på framsidan som hade murknat pga takdropp som stänkt upp på väggen. De byttes genast ut.

Sommaren därpå skrapades och målades det stora tvåvåningshuset. Allt arbete gjordes under antikvarisk kontroll, så allt gjordes med gamla metoder och gamla material. Hela huset skrapades för hand och målades sedan med linoljefärg i ursprungliga kulörer. Nästan all färg hade flagnat av under årens lopp, men under takfoten och i skyddade vinklar och vrår spårade och skrapade museets byggnadsantikvarie flagor av originalfärger på väggar och snickerier. 

Huset  målades vitt, dörr-, fönsterfoder och knutlådor ljust ockragula. Fönsterbågar och ytterdörren målades i en vackert rödbrun nyans. Balkongdörren på övre våningen byttes ut mot ett fönster och förstukvisten byggdes upp efter ritningar gjorda från gamla foton. 

Sommaren 2000 togs pannplåten bort och nytt spåntak av furu lades. Det var ett hårt arbete den regniga och stormiga sommaren. Hängrännor av kärnvirke med tjärade insidor hängdes upp och handsmidda stuprör monterades. 

Nu är huset lika vackert som i sin glans dagar!

  

Interiörerna

Nedre hallen tog man tag i redan den första sommaren. Trappen skrapades och målades i ursprunglig blågrå ton. Väggarna var klädda med masonit, men den togs bort och den blå originaltapeten från 20-talet kom fram i ljuset igen!  

Sommaren 2000 fortsatte restaureringen av husets insida. På nedre våningen, i lagerrummen och i handelsboden rörde man ingenting, men det var mycket att skura och städa! Den ståtliga kaminen i handelsboden stålborstades och svärtades. 

Kontoret fräschades upp, papptaket spändes om och linoleummattan lappades på några ställen. De bruna plywoodklädda väggarna, väl inpyrda med rök från handlarens cigarrer torkades försiktigt av och en liten skada i ena hörnet lagades. 

Uppe i handlarbostaden började man med det stora köket. Det gamla fuktskadade papptaket skars ner och ny papp spändes upp ochmålades. Linoleummattan och väggarnas brunådrade plywood bevarades som de var.

I kökskammaren arbetade man länge med att hitta en så gammal tapet som möjligt och ett spännande arbete inleddes. Lager efter lager ångades och drogs bort.  En röd-grönmönstrad jugendtapet från sekelskiftet frilades på en mindre väggyta. Nästa sommar fortsatte man arbeta med tapeten, men det lyckades inte att ta fram den på mer än en liten yta. Prover skickades till Birgit Burströms tapettryckeri Handtryckta tapeter på Långholmen i Stockholm för eventuell nytryckning, men mönstret var alltför spräckligt. I stället blev det den vackra röda liljetapeten, den näst äldsta i rummet, som till slut trycktes upp. Sommaren 2002 sattes den upp i kökskammaren, som därmed blev bostadens ”äldsta” rum.

I salen spände man om och lagade papptaket, men de neutrala 40-talstapeterna och den gamla linoleummattan rörde man inte. De gamla salsmöblerna står kvar – ådermålade linneskåp, bord och porslinsskåp med svarvade ben och utsirade detaljer. Handlarfamiljen köpte dem från i Naeslunds möbelfabrik  i Umeå. Fabriken brann ner 1911 men i de gamla priskuranterna kan man se de stiliga sekelskiftesmöblerna. Kakelugnen plockades ner och sattes om. Samtidigt lagades krönen på de tre andra kakelugnarna i huset.

Röda rummet, Alberts sovrum, fick en originaltapet från 1930-talet och delar av det röda sovrumsmöblemanget har återfått sin djupröda originalfärg. 

  

Magasinet

Behovet av en informations- och servicebyggnad i anslutning till lanthandelns blev allt mer uppenbart. Stengrunden från det gamla magasinet fanns kvar strax väster om lanthandelshuset och 2002 byggdes en lite mindre kopia av den gamla magasinsbyggnaden upp på delar av den gamla grunden. 

I magasinet finns nu vårt sommarcafé där man kan köpa glass, gammeldags karameller i strut och kaffe med hembakt bröd. Det finns också en utställning om  lanthandeln och livet förr. 

Asplunda öppnas igen!

Sommaren 2003 öppnades lanthandeln för allmänheten efter fem års restaurering. Det var spännande när vi satt där första dagen och väntade. Kommer det en eller ingen eller…? Våra första gäster var TV 4, som gjorde ett inslag till TV 4-nyheterna, där Asplunda presenterades som ”en lanthandel av sällan skådat slag”. Och sen har det bara rullat på med tusentals nöjda besökare. Sommaren 2015 är det trettonde året vi visar Asplunda och intresset har inte minskat med åren! Många kommer tillbaka gång på gång – det är en upplevelse som ger mersmak. 

  

Antikrundans experter besökte oss 2007. ”Jag har aldrig sett en sån komplett och så genuin lanthandel”, sa Bo Knutsson. ”Och jag har sett fler än ni kan räkna till.” 

Norra Skogsägarna gjorde en utflykt till Tallsjö, grillade korv, tittade på lanthandeln och hade en trevlig dag tillsammans.